Ignite, Mölle 2, 22/8-07, 22.00, Malmöfestivalen.
Klockan närmar sig 2200 och tältet vid scenen som kallas Mölle 2 börjar att fyllas upp ordentligt. När bandet kommer in på scenen och kickar igång trycks de in ännu mer människor och till sist känns stämningen inne i tältet väldigt behaglig. Ignite känns för mig som ett av de där banden som kan vara väldigt oberäkneliga, under gårdagens konsert verkade de utåt sett var på gång men kändes ändå lite trötta. För mig blir det en slags inre revolution och jag står och bara njuter under de 5 första låtarna. En gammal gub som mig inser att jag faktiskt har hittat hem igen. Frontmannen Zoli med CO väcker mycket minnen hos mig och även om de för mig kör mycket nytt material så känns det ändå tipp fuckin’ topp. Tyvärr upprepar de sig mycket under konserten och ibland står bandet helt enkelt och trampar vatten, man vet inte riktigt när låtarna slutar eller börjar. Tempo och röst variationerna är inte särskilt färgglada helt enkelt. Men faktiskt är det såhär att showen som levereras till största delen är bättre än på skiva, Zolis röst håller otroligt bra och resten av bandet sätter en stark ljudmacka. För mig blir det ett väldigt kärt återseende och när det bjuds på en härlig version av Bad Brains; Banned in D.C finner jag mig själv plötsligt i circle pitten. Det var 12 år sedan jag såg Ignite första gången och inget kan någonsin överträffa den konserten men igår kväll kände jag mig faktiskt för några sekunder som 18 bast igen.
Ignite får 4 av 5 presentkort hos House of pain tattoo. (Kikarn)
onsdag, augusti 22, 2007
The Locust, Mölle 3, 20/8 -07. 22.00 Malmöfestivalen.
Killen bakom synthen kliver ut på scenen och meckar fram en loop som går som en våg genom kropp och själ. Det ekar och dunkar i kroppen och ljudet försvinner inte scenen. Det pågår ett tag och efter en stund börjar man ana att något är fel. En tekniker kommer ut och förklarar att de har lite småproblem med en bas och att vi ska hålla ut. Ljudmattan börjar nästan bli olidlig men till slut kliver de maskerad bandmedlemmarna upp på scenen. Då brakar helvetet löst. Fy fan va tajt det är! Man skulle kunna säga att det är tajtare än en förliten långkalsong på Arnold Schwarznegger. Inget mellansnack förrän precis innan sista låten och endast minimalt prat. Det här är fan bland det bästa jag någonsin har sett. Det levereras på hög nivå och jag står som en fågelolk under den 30 minuter långa konserten.
Kom igen Mayhem när ni har ett paket som är precis lika hårt åtsnört som de galna insekterna ligger inne med! Med fyra vårtbitare i hoven med tekniska problem utav fem gör Virket jävligt nöjd.
tisdag, augusti 21, 2007
Mayhem, Mölle 1, 20/8 -07. 20.30 Malmöfestivalen.
Det här är den konstigaste spelningen jag varit på i hela mitt liv. Till det stora tältet på Mölleplatsen strömmar det bokstavligt talat mängder med folk för att se det de tror kommer att bli det mest spektakulära på hela Malmöfestivalen. Men det blir något helt annat. Jag hade förväntat mig en blodig scenshow med grishuvuden och kadaver på scen men det enda jag får är en tråkig spelning av oengagerade musiker. För de mest inbitna Mayhem fansen är det nog en bra spelning men för oss andra är den bara dålig.
Sångaren Attila ger mig ett obehag som ingen annan. Mellan varje låt så mumlar han något som man inte kan höra men när han skriker då skriker han så nästan halsen slits sönder. Det enda spektakulära med spelningen är en svart kåpa som Attila har på sig.
Bra ljud är det dock men för mig ikväll så är Mayhem det mest överskattade black metal bandet någonsin! (Fimpen)
tisdag, augusti 21, 2007
The Dwarves, Mölle 2, 20/8 -07. 19.15 Malmöfestivalen.
Något försenade äntrar ett av världens tuffaste punkrockband scenen nere på mölleplatsen och gåshuden sprider sig direkt längs armarna. Sångaren Blag Dahlia är iklädd sin vanliga Jello Biafra uniform med svarta handskar och vit holkärmad t-shirt och He whoo cannot be named är klädd i sin “kejsarens nya kläder” dräkt. Dwarves är inga duvungar eller nybörjare och vet vad folk vill se och höra så de bjuds på ett väl inkört program och man får ett band som vet hur slipstenen ska dras. Jag har sett de här gänget ett antal gånger innan och jag kan inte säga att gårdagens konsert var bättre eller sämre än någon av de tidigare gångerna. Kanske är det bara min egen föreställning att dvärgarna ska höja ribban för varje show och att man därför känner sig lite otillfredsställd när de inte händer. Hur som helst så rockar gubbarna ändå skiten ur många av dagens s.k. punkband och man blir aldrig besviken på dem. Allt finns där; attityd, spelglädje, deras trademarkade humor och en rejäl vilja.
Jag ger 3 väldigt starka gimpmasker av 5 möjliga.
Hörde också en ganska rolig kommentar i publikhavet: “Fan vad besviken jag är på att de inte är riktiga dvärgar”. Jag nickar och ler för mig själv. (Kikarn)
tisdag, augusti 21, 2007
Testament, Mölle 1, 20/8 -07. 18.00 Malmöfestivalen.
Efter att ha lyssnat ungefär 10 minuter in i Testaments spelning på Mölleplatsen så inser jag hur fantastiskt detta är. Här har vi ett gäng musiker som spelat tillsammans i mer än 25 år och fortfarande låter de helt makalösa. Dock märker man att tiden börjar ta ut sin rätt. De rör sig inte på scenen som de hade gjort i början av 80-talet men det gör inget, för ikväll får jag metal så det står härliga till!
En sak jag undrar dock är hur Chuck Billy orkar skrika som han gör? Jag vågar säga att han har den bästa metalrösten jag har hört live. Det är inte bara Chuck som överraskar, utan hela bandet briljerar, inte minst Nick Barker (ex-Cradle of Filth, ex-Dimmu Borgir) på trummor.
Publiken är på G ikväll och man ser att Chuck & Co är nöjda och det är även jag och tusen till den här underbart mörka ikväll! (Fimpen)
tisdag, augusti 21, 2007
< Äldre inlägg